Long time...

Jösses, nu var det nästan straffbart länge sen jag skrev här... 😳
Blir en liten resumé av tiden som gått då. 
 
Julen tillbringades i Tyresö hemma hos David, Jessica och älskade Farmorungen.
Jessicas mamma och syster var också med så det blev en lugn och skön julafton med massa kärlek.
Farmorungen fick en del klappar och skötte sig exemplariskt 💙
 
 
 
Efter jul åkte jag och Kärleken upp till Funäsdalen för att fira nyår tillsammans med vänner.
Wow vilka härliga dagar det blev!
Mysiga dagar med skoter uppe på fjället och härliga skratt i gott sällskap.
Nyårsafton kom och min Kärlek och jag skålade in det nya året, VÅRT år, vår framtid! 😍
 
 
På Nyårsdagen bestände vi att det var dags att tillkännage vår kärlek för omvärlden, så vi släppte bomben på Facebook.
 
Min Kärlek är min älskade Tommies pappa, min allra första kärlek! 😍
Min Kärlek, Sture 💛❤💙
 
Jag ska skriva mer om just Kärleken i ett eget inlägg då detta annars skulle bli gigantiskt långt 😊
 
Sture skadade sin högra tumme i skidbacken under julhelgen så pass illa att det blev operation och sjukskrivning. Stackarn 🙁
Det positiva har dock varit att vi kunnat tillbringa väldigt mycket tid ihop hemma hos mig i Kolsva 😊
 
Vi har hunnit med en hel del, tom ett besök hos min älskade fostermamma i Småland.
 
 Nyår i Funäsdalen 😍
 
 Utsikten från vårt rum i Funäs.
 
Just nu bor vi hemma på Playa del Steenberg då familjen är iväg på nya äventyr och behövde lite husvakt.
Sture börjar jobba igen den 20/2 så vi suger ut det sista ur karamellen. 
 
Självklart kan ju inte jag vara sämre än Sture, så jag går med en trasig vänstertumme...
Fått tid för op två ggr men när jag kommit dit så har läkaren haft nya alternativ.
Igår inställde jag mig då för andra gången på ortopeden men efter en timmes tjat gick jag under protest med på att få cortison i tumleden.
AJ.
Som Fan. 
 
Idag har jag ännu ondare och har ringt till min älskade Dr.Jonas och skvallrat!
Han sa att jag INTE skulle gå tillbaka till "den där" igen och skickade en ny remiss till en annan ortopedmottagning. 😁
Bara hoppas på en tid inom snar framtid nu så hojsäsongen inte blir lidande.
 
På fredag ska vi vara barnvakt till Farmorungen då mamman jobbar och pappan ska iväg på hockey.
På tal om hockey då så blev Djurgårdens 01:or U16 DistriktsMästare i år! 😀
 
Är inte djurgårdare men då det är MIN älskade son som är förstetränare till dessa duktiga killar så är jag så där äckligt stolt och skrytsam som bara jag kan vara över bedriften 😍
 
Äh, när jag ändå är igång så slänger jag in ett par bilder på mina vackra ungar också!
 
 Min älskade Lillprins och min älskade Farmorunge 💙 💙 
 
Min älskade Prinsessa som nu fyllt 21 år! 💖 
 
Åren går och livet känns äntligen så jäkla bra.
Äntligen vågar jag må bra och njuta av att leva.
Jag har mina älskade barn och barnbarn, mina fina vänner och familj och som en extra klick på moset har jag nu min Kärlek vid min sida.
Jag lever och jag bara älskart!
 
Puss o kram

Djupa tankar

I fredags låg årets första julkort på hallmattan!
Kändes riktigt bra att kunna få det direkt hem för första gången på många år.
I kuvertet låg även ett foto på mig, taget i juli 2015. 
Det var ett jättefint foto taget i solen och jag log med hela ansiktet.
 
När jag såg mitt leende ansikte fylldes jag med en stor tyngd i hjärtat.
Just då, sommaren 2015, mådde jag som sämst psykiskt men ingen visste det.
Ingen visste hur jag krigade mot ångest dygnet runt.
Ingen visste hur jag misshandlade mig själv med min ätstörning.
 
Ingen visste.
 
Jag mörkade ju allt.
Vägrade visa någon min fruktansvärda smärta.
Ja, det var mitt val och jag klandrar ingen, absolut inte.
Dock känner jag att jag borde få en fribiljett till Scenskolan!
Förstår inte hur jag klarade av att leva detta dubbelliv.  
 
Min största önskan då var bara att få dö.
Jag ville verkligen inte leva.
Jag hade ju inget liv. 
Jag levde för de stunder jag fick med mina nära och kära, det var det enda som fick mig att glömma all smärta men så fort jag lämnade dem kom dödslängtan igen.
 
När jag tänker på det idag inser jag att jag på något sätt var två personer.
Jag låtsades aldrig ha kul eller så när jag träffade andra, utan klev liksom in i en annan värld utan bekymmer och njöt av varje sekund då jag kunde känna mig som vanligt.
När jag kunde vara mitt gamla jag.
Tills jag åkte hemåt igen.
Då var jag tillbaka i verkligheten igen.
Den verkligheten jag hatade. 
 
Där hemma var jag fruktansvärt destruktiv.
Straffade mig själv på det bästa sättet jag kunde.
Jag åt, frossade och svälte mig.
Straffade mitt ätande med svält.
Straffade min svält med ätande. 
 
Att ingen såg.
Att ingen hörde mina tysta skrik på hjälp.
Att ingen förstod.
Att jag orkade.
 
Jag tackar min älskade Hibiscus för att jag lever idag.
Hade den inte frusit sönder i huset hade jag aldrig tagit beslutet att flytta till Kolsva.
Jag hade dött där i huset.
Hibiscusens liv var viktigare än mitt eget och för att rädda den tackade jag ja till erbjudandet om egen lägenhet 17 mil bort från alla som fick mig att stanna kvar i denna sjuka värld jag levde i.
 
Har sagt det förr och kan nog upplevas som tjatig men med denna flytt vände allt.
Jag började äta nyttigt, fick äkta glädje tillbaka och modet att erkänna mina ätstörningar.
Först för mig själv och sen för mina närmaste innan jag tog steget fullt ut och erkände det öppet.
Vilken jäkla befrielse!
 
Plötsligt blev världen så mycket ljusare.
Jag ville leva igen.
Sen en dag så stod han där.
Min Kärlek.
 
Aldrig trodde jag att jag skulle klara av att älska igen.
Aldrig trodde jag att jag skulle klara av att älskas igen.
Aldrig trodde jag att jag skulle klara av att leva igen.
Aldrig trodde jag att kag skulle klara av att leva utan förnekelse och lögner.
 
Jag har ju liksom inte bara lurat andra, jag har ju lurat mig själv också.
Jag har svikit mig själv.
Att ingen genomskådade mig är ett under. 
 
Min Kärlek får mig att må så fruktansvärt bra.
Min själ läker för varje dag och jag kan idag stolt säga att jag älskar att leva.
Så här bra har jag inte mått på många många år och jag njuter fullt ut.
 
Mitt gamla jag skulle lagt ner tid på att fundera på när denna saga ska ta slut men Fan heller att jag slänger bort tid på det!
Nä jag njuter så mycket jag kan för vet du?
 
Jag är så jävla värd detta!!!
 
Nu blickar jag bara framåt, suger i mig av allt i livet, ser fram emot 2017 med nyfikenhet, kärlek och hopp om att det blir ännu bättre än 2016.
2016, året då jag fick ett liv igen.
2016, året då JAG kom tillbaka till livet.
 
Är så tacksam över de som fanns kvar trots att jag gjorde allt för att de skulle lämna mig ifred 
Tacksam över de som visade sitt rätta jag och lämnade mig.
Tacksam över de som älskar mig för den jag är.
Tacksam över min Kärlek som får mig att våga älska igen.
 
 Bilden som kom med julkortet.
Juli 2015, så olycklig.
Ingen såg bakom masken.
Ingen hörde mina tysta skrik på hjälp.
Jag lurade alla.
Värst av allt, jag lurade mig själv.
 
 Juli 2016, så lycklig.
Ingen mask på längre.
Jag lever och jag älskar!
 
Puss o kram  o massa kärlek ❤ 
 
 
 
 
 
 

Så besviken på allt.

Efter att Fanny somnat av utmattning väcktes hon efter en halvtimme av att apan i sängen bredvid började prata i telefon igen.
Vi fick veta att Maria, tjejen vi delade rum med första natten med, skulle bli utskriven efter lunch. 
Vi passade då på att fråga om vi kunde få flytta in i det rummet istället då det var helt omöjligt att vila i detta rum för fyra.
När syrran kom in för att prata om flytten var apan återigen igång med ett högljutt telefonsamtal, syrran hörde inte ens vad Fanny sa så hon nickade bara som svar när jag frågade om hon förstod.
En stund senare fick vi flytta in i rummet för två men det blev bara vi då båda de andra åkt hem.
Helt underbart med tystnaden.
 
Fanny var orolig och vågade inte somna. 
När hon blundade och slumrade till så kom bilderna upp med allt blod igen så hon vaknade med ett ryck.
Det kändes att inte kunna hjälpa med annat än att finnas där.
När morgonen kom hade hon sovit några små stunder bara och var fortfarande fastande 30 timmar senare.
 
Denna lördag kom ingen rond,  men en doktor My dök upp, släppte på fastan och meddelade att faran var över och vi kunde åka hem.
En sköterska kom in och meddelade att tyvärr kunde vi inte få sjukresa, taxi, hem till mig eftersom Fanny inte var skriven i Västerås.
Då frågade jag om hon fick sjukresa hem till Stockholm, syrran skulle ringa och kolla upp det.
Hon återkom med ny information. Fanny var enligt deras bedömning tillräckligt frisk för att åka kommunalt till Kolsva.
Fanny som fastat i 30 timmar IFALL läget skulle bli akut och de var tvungna att söva, var två timmar efter att fastan avbrutits tillräckligt frisk att gå till bussen, åka till stationen, ta tåget till Köping och därifrån ta bussen till Kolsva! 
En resa som på en lördag skulle ta TRE timmar! 😠
 
Ringde till Cicci, som satt i bilen på väg till 08-land, för att fråga var busshållplatsen låg.
Cicci blev förbannad och sa att hon skulle kolla upp om någon kunde köra oss.
Efter en stund ringde hon, hennes dotters kompis skulle vara på plats om tio minuter och köra oss hela vägen hem! 😍
 
Helt galet vilka underbara människor det finns här!
Så tacksam!
 
Snart var vi hemma i Sköna Järvlyan.
Jag stekte pannkakor till Fanny och hon fick i sig två hela innan det var stopp.
Fanny berättade att hon inte vågade vara kvar hos mig ifall det skulle hända nåt igen.
Fasan var att behöva hamna på Västerås sjukhus igen med dessa inkompetenta läkarna.
Jag förstod henne till 100% trots min totala besvikelse över att bli blåst på de dagar vi skulle haft om inte detta inträffat.
 
Vi hann kolla på sista filmen av Twilight innan Cornelia och Saayeh kom för att hämta hem min älskade prinsessa.
De åkte ända från Tyresö bara för att hämta hem henne, känns som att även prinsessan har väldigt bra vänner. 
 
Tystnaden slog emot mig som en knall när de åkt och jag förbannar Västerås sjukhus och deras grymt dåliga läkare. 
Min dotter har fått men för livet av deras nonchalans och inkompetens.
Lär dröja ett tag innan vi kan lägga detta åt sidan.
 
Gnatt på er!
 
Puss o kram

Tillbaka i helvetet...

Natten på sjukhuset blev lång,  jäkligt lång. 
Fanny kunde inte sova trots att hon var helt slut.
Jag kunde inte sova då jag satt i en fåtölj.
 Min sköna sovplats. 
 
När ronden kom vid 9 så fick vi veta att så fort Fanny kunde äta och dricka fick vi åka hem när vi kände för det.
Framåt lunch hade hon fått i sig lite mat och dryck utan att kräkas så vi meddelade att vi tänkte åka hem.
Då fick vi veta att vi var tvungna att vänta på läkaren för att bli utskrivna. Igen. 
Vi väntade en timme sen frågade jag om vi verkligen måste bli utskrivna IGEN..
Fick svar att vi fick åka hem men att läkaren gärna hade velat träffa oss innan hemgång. 
Då åkte vi hem.
 
Bästa Cicci hade då stått utanför i 40 min och väntat för att köra oss hem.
Så tacksam över att den fina människan finns i mitt liv.
 
När vi kom hem fixade jag en omelett till Fanny som hon fick i sig utan att kräkas.
Efter det somnade hon på soffan.
 Mammas lilla prinsessa
 
Jag fixade lite med tvätt och matlagning innan jag också kraschade på soffan.
Tog en powernap på 30 min innan Fanny väckte mig och hade ont. 
När hon var smärtlindrad så satte vi på nästa film i Twilightsagan och bara njöt av lugnet.
 
Efter filmen stekte jag torskrygg och värmde grönsaker som vi njöt av till film nr 4 av 5.
Fanny hade nästan ingen smärta alls men vi var båda väldigt trötta så vid 23 tog vi våra piller och kröp ner i sängen.
 
Vid tre vaknade jag av att Fanny ropade på mig från toaletten och när jag kom dit hängde hon över toastolen och jag fick en chock...
Det fullkomligt RANN blod ur munnen på henne, hela toaletten var nerblodad! 😲
 Ingen trevlig syn...
 
Jag höll på att tuppa av när jag såg allt blod men att se Fannys stora ögon där hon satt på glovet med blodet rinnande ur munnen fick mamman att vakna.
Fokus Lillan FOKUS nu för Fannys skull!
 
Ringde ambulansen som kom jäkligt snabbt. 
Killarna tittade bara på Fanny och konstaterade att det bara var att åka tillbaka till Västerås sjukhus. 
De satte nål i armen på en ynklig Fanny och sen bar det av med blåljus i 140/150 på glashala vägar till Västerås
Underbara killar i ambulansen och trots väglag och hastighet kände jag mig helt trygg.
 
När vi kom fram fick vi direkt träffa en kanonläkare som med lugn röst tog hand om min älskade prinsessa.
Han sög rent i halsen och gav något som skulle stoppa blödningen intravenöst.
Tjejen som assisterade var också väldigt lugn och pratade med Fanny hela tiden.
Själv satt jag på en stol snett bakom och kämpade för att inte svimma.
 
Blödningen avtog betydligt ganska snabbt och läkaren meddelade att Fanny skulle bli inlagd.
Fullt överallt på avdelningarna men till slut fick han tag i en plats och vi blev hämtade upp till avdelningen.
Hade svårt att hålla mig för skratt när jag såg skylten ovanför dörren:
UROLOGEN.
Haha samma avdelning vi lämnat några timmar tidigare!
Personalen kände igen oss och vi kom snabbt in på ett rum. 
 
Fanny mådde fruktansvärt illa men då hon krampat av motmedel tidigare så fanns inget att ge mot illamåendet.
Efter en stund kräktes hon upp allt blod hon svalt när hon sov...
En svart sörja med klumpar av levrat blod vällde upp, såg helt vidrigt ut och Fanny blev fruktansvärt rädd.
Jag tröstade så gott jag kunde och bedyrade att det var bra att skiten kom upp och att hon snart skulle må bra igen.
 
Jag fick in min sovfåtölj och kunde somna ett par timmar. 
Fanny har inte sovit alls och var jätteledsen när jag vaknade till.
Hon vågade inte somna då hon var livrädd att det skulle börja blöda igen, att hon inte skulle vakna och då förblöda.
De gav henne lugnande och då slutade hon iaf att gråta men kunde inte somna ändå.
Strax efter kom ronden och med ronden kom även doktor Karl och doktor Johan.
 
Fanny gav dem båda en regelrätt utskällning efter noter!
De fick höra exakt vad hon tyckte om deras nonchalans ang krampen i tungan och att de rörde om i halsen och näsan på henne och därav orsakade blödningarna.
Båda två blev helt ställda av hennes ilska men fann sig rätt fort och Johan talade om att han aldrig sett någon liknande reaktion på läkemedel, dom Fanny fick, under sina 15 år som öron/näsa/halsläkare.
Nu har han inom två dygn träffat på två stycken som råkat ut för samma kraftiga reaktion.
Fanny sa till honom  att dokumentera detta så det finns i statistiken inför kommande fall.
 
Summa summarum blev att Fanny inte får åka hem idag utan måste ligga kvar för observation ifall att det börjar blöda igen, så är hon ju redan på plats.
Hon är fastande med näringsdepartementet ifall att hon börjat blöda igen så måste de söva henne och bränna blodkärlen i halsen...
 
Doktor Karl och doktor Johan var rätt ödmjuka när de gick härifrån må jag säga.
 
Fanny har äntligen somnat men lär väl snart vakna då vi ligger på en sal för fyra och grannen pratar non stop och högt i telefon.
Tror jag snart trycker ner luren i halsen på kärringen!
 
Nä nu är det dags att lägga luren på laddning och hoppas Fanny får sova en stund och mår bättre när hon vaknar igen .
 Det känns i mammahjärtat att se henne så här...
 
Puss o kram
 

Onsdagen från helvetet!

I fredags opererade min prinsessa bort sina elaka halsmandlar som orsakat henne drygt fyra års sjukdomar, smärta och upprepade penicillinkurer. 
Operationen gick jättebra men hon mådde riktigt illa av morfinpreparatet hon fick mot smärtan.
Mot illamåendet fick hon ett annat preparat.
 
Igår tog vi tåget för färd mot Köping.
Cicci var söt och körde oss hem till Sköna Järvlyan då Fanny mådde riktigt illa hela vägen, dock kräktes hon inte.
 
Jag förstod att det var morfinet som fick henne att må så illa, så efter överläggning med 1177 tog vi bort den tabletten.
I morse mådde prinsessan redan bättre och kunde äta frukost och dricka te med mamsen. 😊
Vi bestämde att vi skulle köra maraton med Twilightfilmerna.
Efter första filmen blev vi hungriga igen och satte oss i köket för att äta något.
Plötsligt säger Fanny att det känns konstigt i halsen och att hon har jätteont. 
Inom några minuter kan hon knappt prata eller svälja.
 
Jag ringer 1177 och medan jag väntar i kö så blir Fanny bara sämre och sämre, jag känner igen symptomen från en gång när jag reagerade på en medicin.
Till slut svarar en sköterska men då hon är så otroligt seg, och Fanny börjar få svårt att andas så säger jag att det är bättre att avsluta samtalet så jag kan ringa en ambulans istället!
Då kopplar hon mig till ambulans som kommer med blåljus och sirener.
 
Fanny ligger över toaletten med saliven rinnande ur munnen då hon inte kan svälja, än mindre prata, och ambulanspersonalen ser hennes panik.
Själv försöker jag hålla mig kolugn för att inte stressa upp henne mer.
Tjejerna från ambulansen anser att vi måste in till Västerås sjukhus snarast då de inte alls förstår vad som händer.
 
Jag förklarar att jag haft samma en gång då jag reagerade på just medicin mot illamående. 
Jag fick kramp i tungan som i sin tur föll bakåt och blockerade andningsvägarna.
Jag fick kramplösande och antihistamin på akuten som jag svarade bra på och de sa att det var en väldigt ovanlig biverkning som de aldrig sett förr men som fanns dokumenterad i läkarskrifter.
 
Åter till Fanny då.
Väl på akuten i Västerås började vansinnet. 
Doktor Karl tittade i halsen och skulle kolla luftvägarna med en kamera genom näsan.
Det gjorde fruktansvärt ont på Fanny så han sprayade med någon bedövningsspray i näsan på henne.
Fanny grät och började kvälja.
Då kom doktor Johan in för att ta över, han körde ner kameran i näsan och konstaterade att någon allergi kunde det inte vara då hon inte var svullen i halsen...
 
Förklarade för honom att det inte var allergi utan en reaktion på läkemedel som orsakade kramperna i tungan.
Han vägrade förstå det då han aldrig hört talas om detta fenomen. 
I samma stund börjar Fanny kräkas, för första gången efter operationen och självklart börjar hom blöda från såren i halsen.
Då bestämmer doktor Johan att hon ska läggas in för observation...
 
Jag försöker återigen förklara vad som händer men han har redan bestämt sig och går därifrån.
Fanny kräks nu gång på gång och saliven bara rinner ur munnen på henne då tungan är som en klump och därför inte klarar av att utföra en sväljning.
Efter en stund får hon åka rullstol upp till avdelningen.
Jag försöker få de sköterskorna som följer med att lyssna på mig men inget napp där heller.
Känner mer och mer att de anser att jag är en hysterisk mamma, inte någon som känner min dotter och vet att något är galet. 
Jag håller mig lugn hela tiden då jag inte vill att Fanny ska bli räddare än hon redan är.
 
När vi kliver ur hissen går vi mot en dörr där det står UROLOGI ovanför dörren...
På rummet för två ligger en tjej som har njurstensanfall.
 
Väl inne på rummet får Fanny dropp med glukos och kalium och även Alvedon via dropp mot smärtan.
Efter en stund får hon sån kramp i tungan att den blir blå samtidigt som hon kämpar efter luft och kräks.
Vi ringer två ggr på personal men när hon kommit in så har krampen avtagit.
Sista gången stannar hon kvar och pratar och då kommer nästa kramp som hon får bevittna.
Då bestämmer hon att det behövs en andra bedömning och hon ringer in jourhavande läkare.
 
Efter en stund kommer en läkare, läkare nummer tre, för att undersöka Fanny.
Återigen upprepas att det inte är allergi då luftvägarna är fria och hon inte har någon klåda.
Försöker lugnt förklara igen om reaktion på medicin men det är tvärstopp, jag kommer ingenvart med henne heller.
Hon ska prompt in med en spatel i munnen på Fanny trots att hon säger att hon inte kan gapa.
Hon säger till Fanny att svälja saliven istället för att låta den rinna.
Hon pressar med våld in spateln och bänder upp käkarna på Fanny som i panik försöker ta bort den.
Då blir läkaren arg och säger till Fanny att sluta, att hon bara ska gapa för det kan hon minsann.
Efter en stund lyckas Fanny få upp munnen så hon får titta och hon konstaterar igen att det inte är svullet.
Nu ska hon återigen gå ner med kamera i näsan på Fanny som totalvägrar då det gjorde så ont och började blöda sist.
Läkaren är allt annat än trevlig i tonen och Fanny blir vansinnig!
Trots att hon knappt kan prata skäller hon ut läkaren som  i sin tur hotar med att inte kunna hjälpa om hon inte får titta med kameran.
Fanny säger att då kan de ta bort droppnålen för då kan hon lika gärna åka hem om de ändå inte kan hjälpa henne. Jag citerar:
"Du är Fan dum i huvudet!"
 
Sen får hon en häftig kramp mitt framför ögonen på doktorn som plötsligt får en annan ton i rösten.
Det börjar blöda ur halsen igen och efter tredje krampen ringer läkaren till en kollega för råd.
Under samtalet får Fanny två kramper till och äntligen händer det något!
 
NU har de insett att hon behöver kramplösande!
 
Tillbaka på rummet får Fanny kramplösande och lugnande, vilket resulterar i att hon inte ens märker att sköterskan tar flera rör prover på henne.
Kramperna avtar direkt och Fanny somnar som en stock
Tänk att jag hade rätt hela tiden, varför i helvete kan de inte lyssna på andra än de som har en läkarlicens?
 
Hon sover i en timme och nu har även kräkningarna avtagit som tur är.
Den underbara sköterskan kommer in med en fåtölj med ställbar rygg, en kudde och ett täcke  till mig så jag ska kunna sova något inatt.
 
Sitter här nu och tittar på min älskade unge som sover efter senaste smärtlindringen.
 
 
Håller en tumme för att vi får åka hem imorrn till Sköna Järvlyan och se klart på våra Twilightfilmer...
 
Gnatt på er!
 
Puss o kram 
 
 
 

Vilken jävla resa...

Det var bestämt sedan länge att jag skulle ta bilen till 08-land för att sätta på vinterdäcken o samband med min födelsedag och Fannys operation.
 
I onsdags var det dags.
Jag hade packat och förberett allt redan på tisdagskvällen så det bara var att åka efter frukosten.
Hinner knappt vakna innan telefonen går varm, det snöar satan i 08-land och ingen vill att jag ska köra dit med de däcken som sitter på Lilltå.
 
Kollar ut och konstaterar att det iaf inte är mycket snö hemma men bestämmer mig för att avvakta någon timme.
Får då reda på att det börjar bli total kaos i 08-land...
Efter några samtal till inser jag att jag får ställa in resan. 😭😭😭
 
Pratar med min kärlek som blir lika besviken som jag men vad ska man göra när säkerheten går före allt liksom...
Börjar kolla tågbiljett men SJ har plötsligt höjt sista minutenbiljetterna med 100%!
Börjar få lätt ångest nu, jag måste ju vara i 08-land på fredag när Fanny ska opereras!
 
Fastighetsskötaren Rogers fru Cicci ringde för att säga till mig att köra försiktigt och blir helt paff över mitt beslutat stanna hemma.
Jag är så jäkla besviken me hon förstår mig.
 
Grannen kommer över för att säga hejdå och får även han infon om att jag inte kan åka. 
Vi sitter o pratar en stund och när han går hem kollar jag luren. 
Jag har fått ett sms av Cicci:
 
"tycker inte om å höra dig så nere så nu åker jag å tankar bilen å kör upp dig så du får träffa kärleken se det som en födelsedagspresent 😘 vi tar bra vägar så vi inte hamnar mitt i smeten😉"
 
Ringde upp henne för att kolla om hon blivit galen men hon var allvarlig.
Hon och mannen var överrens, jag skulle till 08-land!
40 minuter senare satt jag i bilen på väg!
 
Helt ärligt. Jag har känt dessa människor i 8 månader och de gör en sån här grej för MIG!
Vilka underbara vänner jag fått ❤
 
Första biten var vägen inte så rolig, hade nog funkat med vilja med Lilltå, men sen var det mer än oki ända fram till Södertälje.
Därefter började kaoset på allvar...
Vi klatade oss väldigt bra från kaoset då vi åkte andra vägar och efter tre timmar var vi framme i ett översnöat Tyresö.
Cicci släppte bara av mig och sen körde hon ensam hela vägen hem. ❤❤❤
 
Tyvärr blev även kärleken insnöad och lyckades inte ta sig till mig.
Så Fredrik och jag fixade födelsedagsmiddag bestående av rostade mackor och te. Jävligt gott då jag inte ätit det på 8 månader nu. 😊
Fanny och Gustav kom över en sväng senare också så dagen blev lyckad ändå till slut.
Iaf för mig. Resten av 08-land satt fast i snökaoset. 
 
I fredags opererade Fanny bort sina halsmandlar.
Gustav och jag var med henne hela dagen och jag var med henne då hon sövdes för första gången i sitt liv. 
Hom var rädd som Fan men det fick kanonbra och när jag sen fick gå in till henne på uppvaket stirrade hon på mig och sa med skrovlig röst:
 
"Vad fan hände???"
 
Nu väntar två veckors konvalesens med mig hemma i Kolsva, vi åker på tisdag efter att jag varit hos Dr.Jonas för kontroll av blodtrycket.
 
Idag har jag varit med David och Farmorungen då Jessica jobbade. 
Fick även kvalitétstod med honom, när David åkte iväg på match, tills Jessica kom hem.
Åhhh vad jag älskar den ungen 😍😍😍
Ska umgås med dem imorrn igen, hela dagen faktiskt och det ska bli underbart.
 
Som sagt, på tisdag bär det av hemåt igen med min älskade prinsessa.
Ska bli mysigt att ha henne hemma så länge.
Mammas älskade unge 💖 
 
Gnatt på er!
 
Puss o kram

Förlåtelse och glädjeyra!

I tisdags blev jag uppringd av den person som fick mig så otroligt ledsen med sina ord angående min sorg. 
Personen ifråga var väldigt ångerfull och bad från djupet av sitt hjärta om förlåtelse.
Jag är ingen ond människa så nu är detta tråkiga
historia.
 
Fastighetsskötaren i mitt hus heter Roger. 
Roger är gift med en tjej som heter Cicci och vi har verkligen klickat med varandra. 
Cicci är också från 08-land! 😊
 
Härom dagen frågade Cicci om jag ville hänga med henne till 08-land på onsdag och tillbaka redan på torsdag.
Hon skulle köra ner och hämta sin mamma som skulle tillbringa några dagar här med barnbarnen under höstlovet. 
 
Jag kollade med David och Jessica om de var hemma och om jag kunde sova en natt hos dem.
Har ju längtat nåt otroligt efter min älskade farmorunge ett tag nu och när jag fick klartecken att sova där jublade jag rakt ut av glädje!  😍
 
Cicci släppte mig på Gullmarsplan där min kärlek hämtade upp mig för färd in till stan ❤
Där köpte han två tidiga födelsedagspresenter till mig!
En kanonsnygg väska och en typ kappjacka 😍

 
Efter shopping åkte vi hem till farmorungen och hans päron för middag.
Älskling hade köpt en buss till den busstokige farmorungen så han fick genast mer än godkänt 😉
 
När vi busat en stund var det dags för älskling att åka hemåt medan vi andra hade kvalitétstid till 100%.
Farmorungen var på bästa humör och satt faktsikt stilla i min famn och bara goskramades i säkert 10 minuter medan jag sjöng lite för honom.
Han bara satt tätt mot mig och bara var, så mysigt ❤
 
När lillfisen badat, druckit välling, kollat på Alfons Åberg och sen somnat sött i sin säng, var det dags för soffmys med de stora barnen 😉
 
På morgonen åt Jessica, jag och lillfisen frukost medan David fick sovmorgon och sen fick jag följa med till dagis för att lämna min älskade unge.
Galet att han är så stor nu ju, tiden går för fort helt enkelt.
 
Vid halv elva tog jag bussen mot Gullmarsplan igen men fick hoppa av i Norra Sköna för att älskling ville sno åt sig lite extratid med lilla mig! 😍😍😍
Han körde mig sista biten till Gullmars där Cicci och hennes mamma plockade upp mig för färd tillbaka till Köping där Lilltå troget stod och väntade för att ta mig sista biten hem till Kolsva.
 
Väl hemma i Sköna Järvlyan hann jag bara kissa innan jag ringde älskling, saknar honom efter fem minuter ju!
En kvart in i samtalet ringde det plötsligt på dörren och utanför stod ett blombud! 😍
 
❤ KÄRLEK ❤
 
Passade riktigt fint i min gröna hörna ❤
 
Jag blev självklart överycklig då detta med presenter och blombud är helt nytt för mig, jag gör tydligen något rätt iallafall  😉
Blev dock lite ställd då jag alltid tyckt att vita liljor är begravningsblommor och representerar döden. 
Men när älskling sa att han valt just vita liljor själv, att inte blombutiken valt, så stannade jag upp och omvärderade min syn på dessa liljor.
Så från och med nu representerar de kärlek för mig, kärleksblommor helt enkelt.  😍
 
Lite senare på kvällen fick jag klartecken för att få dela med mig av denna magiska bilden. 
 Min älskade lillprins David med sin son, min älskade Farmorunge tittar på en vacker bild.
 
Ja i April ska farmorungen bli storebror! 😍
Mitt hjärta svämmar över av stolthet, ännu en unge att älska på det där underbara sättet som bara en farmor kan ❤❤❤
 
Gnatt på er!
 
Puss o kram
 

Vad ger dig rätten?

Jag är fruktansvärt ledsen, arg, besviken och jävligt förvånad. 
Fick härom dagen mina fiskar varma av någon som var/är besviken på mig av tre olika anledningar. 
Den jag tog hårdast var angående min sorg efter Tommie.
Min son som dog 23 år ung 9:e augusti 2006 av en hjärtinfarkt. 
 
Fick information om att mina texter och bilder jag lägger upp river upp sorgen för andra som faktiskt klarat av att välja att glömma och gå vidare med sina egna liv.
Man har faktiskt ett val.
Jag fick också höra att jag bara var ute efter likes och att alla ska tycka synd om mig.
Att jag tror att jag är en dålig mamma om jag är lycklig.
Jag tipsades om att skriva i en dagbok om min sorg istället för att lägga upp på nätet. 
De vill inte bli påminda om SIN sorg efter Tommie. 
Det är egoistiskt av mig att inte tänka på alla andra.
 
Det var inget roligt telefonsamtal alls, trots att det var jag som ringde upp för att tipsa om en sak som var nedsatt 30% på ordinarie pris. 
 
Nu undrar jag bara vad fan som ger dig rätten att TYCKA om ett ämne du inte har en jävla aning om???
SOM TUR ÄR så vet du inte vad det innbär att begrava ditt barn!
Nej, du har inte en aning om hur DU skulle göra om du var i min sits om du inte förlorat ett barn.
Nej, inte ens någon som varit med om samma trauma att se sitt älskade barn ligga blek och iskall i en kista, kan veta hur det är, dock kan den förstå.
Det kan inte du.
Som tur är.
 
Sorg är individuellt och alla reagerar olika, men tala inte om för mig hur jag ska hantera min sorg när du inte vet.
 
Har du tänkt på hur det känns för mig att dagligen se bilder på glada levande barn?
Har du tänkt på hur det sliter i mitt hjärta när inte jag kan fylla mitt liv med nytagna bilder av mitt barn?
Har du tänkt på att jag aldrig någonsin får känna värmen av mitt barns kramar?
Har du tänkt på hur min sorg slits upp varje gång någon av hans kompisar gifter sig,  köper hus, får barn eller är iväg på en drömsemester?
Har du funderat på varför du själv postar bilder och klipp på ditt/dina barn? Det är väl ändå inte för att gå likes, eller...?
Har du tänkt på att allt som händer runt mig hela tiden påminner om mitt barn?
Det är inte ett val, det är livet. 
 
Ska jag informera alla jag känner om att de kan njuta av sina barn hemma istället för att dela med sig på nätet?
Nä det funkar ju inte så.
Jag har fått lära mig att ha förståelse för andras förbannade oförståelse.
Jag har valt att glädjas med alla i deras glädje. 
Jag är inte missunnsam.
Jag går vidare.
Varje dag.
 
Jag njuter av mina barn, mitt barnbarn, att äntligen kunna slappna av i min egen lägenhet och suga i mig av min kärlek jag är så värd efter de senaste 10 årens helvete.
 
Nä du, det är inte bara jag som ska respektera och förstå.
Det är dags att du rannsakar dig själv, inser att du med din rätt att tycka har trampat in på mark du aldrig varit på och aldrig kommer att vara på och faktiskt slutar tänka på dig själv. 
Jag valde inte att förlora mitt barn men jag valde att gå vidare i livet för dem jag älskar, de som älskar mig trots att jag är skadad i hjärta och själ.
Hade jag varit egoistisk hade jag 10 år senare inte suttit här och skrivit på min blogg.
Hade jag varit egoistisk hade jag varit borta i 10 år redan.
 
Den som förlorat ett barn blir aldrig densamma igen.
Hur ska de kunna bli det?
Jag var en mamma till tre barn.
Nu är jag mamma till två barn.
Hur ska jag kunna glömma det första? 
Framför allt, varför ska jag glömma och gömma för andras välmående? 
 
Nä du, du får lära dig att stå ut med att jag sörjer mitt barn.
Du får stå ut med att jag delar tankar och de bilder jag har då jag aldrig kan få några nya. 
Du får lära dig att oavsett vad du tycker så kan du inte bestämma allt.
Det är bara att välja om du ska klara av att påminnas om din egen sorg eller att glömma mig också.
Du har ju alltid ett val.
 
/Tommies mamma för alltid.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lek eller allvar?

Ja jag vet att jag suger på att uppdatera men men...
 
Denna sommar har varit överväldigande på många sätt men det mest omvälvande har ändå varit att jag blivit kär.
Inte bara sådär löjligt förälskad man blir när man träffar någon som ger fjärilar i magen då utan KÄR.
 
Först var det "kompistyckaom* sen blev det förälskelse och nu är det ta mig fan kärlek.  
På riktigt. 
 
Vi träffas så mycket vi kan och för varje dag växer känslan av att aldrig vilja släppa taget. 
Jag fick paket på posten en dag.
 
 Asså, hur gulligt liksom?
 
Vi har myst på ett hotell, bara vi mot världen.
 
Självklart har vi även myst i Sköna Järvlyan.
Helt galet att detta händer då jag så länge, med bestämdhet, sagt att jag absolut inte vill ha ett förhållande. 
Vad hände där liksom? 
Alla mina principer och regler bara sopades undan som av en sunamivåg!
 
Jag var inte alls beredd på detta och stretade självklart emot i början.
Vargör skulle denna kille vara annorlunda?
Finns ju en del som under åren bedyrat hur underbar jag är som kvinna,  att jag är både vacker och sexig, men som ändå backat så fort några känslor kommit fram.
Vet inte vad det är som skrämmer killarna.
Konstaterade att jag absolut inte är flickvänsmaterial helt enkelt.
Nu har jag inte sörjt det då jag själv varit nöjd i det hela.
Jo, det var en som krossade mitt hjärta för två år sedan men inget jag gick under av, snarare stärktes i min känsla av att det är bättre att vara singel, utan krav och förpliktelser.
 
Det som skiller denna kille från andra killar är just det faktum att han är en äkta MAN.
En man som får mig att känna mig som en prinsessa.
Det bästa är att jag faktiskt gillart!  😊
 
Det är många som undrar vem denna mystiske man är, vem som lyckats fånga mig.
Det spekuleras vilt om huruvida det är Stålmannen eller Persbrandt, riktigt roande.
 
Nu är ju detta så pass färskt att jag faktiskt väljer att hålla honom hemlig ett tag till. 
Vill inte ropa hej innan jag tagit mig över bäcken liksom.
Det kommer en dag då alla får veta, en dag då hela världen får veta vem som fångade mitt hjärta. 
Till dess får det spekuleras och frågas i oändlighet, jag tänker inte säga något förrän jag vet att det är rätt tillfälle. 
 
Dock kan jag här och nu tala om att jag INTE ska lämna Kolsva.
Inte än på ett bra tag iaf...
 
 Härom dagen firade vi i kärlekens tecken ❤
 
 Någon lämnade även ett revirpink i mitt badrum... 😉
 
 I måndags kom det blombud! 😍
 
 
 
Passade fint i min gröna hörna 😊
 
Ja jag är lycklig just nu och jag tänker inte låta dumma tankar ta bort detta ifrån mig. 
Jag är fan värd lite uppvaktning, pirr i magen och kärlek nu.
Det är just detta som skiljer honom från killarna, han är en MAN som vet hur en kvinna ska fångas och behållas...
 
Puss o kram
 
 
 
 

Ännu ett steg mot ett smärtfritt lIV.

Nu är den här, dagen D.
Dagen som betyder ännu ett steg mot ett smärtfritt liv.
 
Sitter nu i väntrummet på Södermalms Ortopedi och väntar på att klockan ska bli 9.00.
 
 
Då jäklar är det dags för den dumma axeln att få sig en omgång av kirurgiskt stål.
Det ska skrapas, hackas och skäras i den och allt det dumma ska sugas ut sen.
 
Har duschat i den där bakteriedödande tvålen också.
Två tvålningar igår kväll och en ny på morgonen. 
Asså mitt ansikte... 😣
Det känns som att det totalt krackelerar av torrhet just nu och jag är flammig som en... Ja jag vet inte vad egentligen men flammig och rödfnasig är jag iaf! 😊
 
Fick skjuts in hit av min allra bästaste vän Moni 💜
Hin körde som ett proffs genom Stockholms morgonrusning, tog sig förbi alla korkar likt en antilop med sin stora bil.
 
 
Ja så nu sitter jag här och väntar.
Väntar med spänning, har stora förväntningar på denna operation nu.
Lite svårt att ta in att jag efter två års smärta nu ska få hjälp.
I två år har denna axel hindrat mig att leva ett normalt liv.
Jag längtar efter att slippa detta onda.
 
Nu fick jag komma in nyss och jag har redan fått nålen i armen av en otroligt duktig tjej!
Snabb och effektiv var hon och plötsligt satt den bara där 😎
 
Nu är der snart min tur och jag fick nyss infon om att de snart ska bedöva min arm...
Hua hua... Ännu en nål!
Äh va fan, har jag överlevt i snart 52 år så överlever jag detta också! 
 
Snart in i dimman, vi ses på andra sidan om några timmar!   😍
 
 
Älskaåret2016! ❤❤❤
 
Puss o kram

Även jag är mänsklig.

Sent igår kväll tog jag mig en lång skön dusch.
Spontant tvättade jag håret, trots att jag aldrig gör det på kvällen då det har en förmåga att trassla till sig över natten och transformera sig till ett skatbo och måste blötas igen...
 
Det blev en sån där härlig "egentidstund" i badrummet,  plocka lite ögonbryn, epilera benen, klämma lite suspekta prickar i ansiktet och smörja in gammelkroppen ordentligt.
Gillar såna stunder.
 
Håret hann torka rätt bra i turbanen så efter insmorning av kroppen fick det komma ut och lufttorka resten innan läggdags.
 
Står där och drar fingrarna genom håret och samlar upp alla lösa strån som faller av.
Ett under att jag inte är flintskallig faktiskt...
 
Plötsligt får jag syn på något mitt uppe på huvudet!
Asså blodet stelnade i mina ådror på en millisekund!
Nä jag måste inbilla mig helt enkelt.
Så KAN det bara inte vara...
Kollar igen.
Jo det sitter nåt där mitt uppe på huvudet!
Vrider speglarna och försöker få tag på aset! 
Allvarligt, det slinker undan hela tiden och jag plockar fram en pincett för att få tag på den jäveln. 
Nä, den smiter hela tiden.
Sträcker på mina alla 1495mm för att verkligen få ljuset rätt.
Där! Där är det!
Lägger all energi på att få ett riktigt stadigt tag om det med pincett och till slut lyckas jag!
 
Stirrar förvånat på min fångst och inser att jag har fått mitt första.
Mitt allra första.
Vet inte om jag ska hurra eller gråta just i det ögonblicket. 
Hurra för att jag fångar och avlägsnat det från mitt huvud?
Gråta för att inte ens jag kan skryta om att inte fått nåt än?
 
Nä jag valde att fota och lägga upp beviset här.
Dela det med er kära läsare.
Antingen skrattar ni eller gråter MED mig nu, jag struntar nog i vilket faktiskt.
Det viktiga är att jag trots allt är ärlig och delar detta med er.
Hur gärna jag än skulle vilja mörka detta.
 
Så här kära läsare, här är bilden på mitt första grå hårstrå. 
Jag bjuder på den då...
Även jag är mänsklig. 
 
 
 
Puss o kram
 

Älskaåret2016

Ja det har ju hänt mycket i mitt liv detta året och det mesta är även  positivt.
Jag har haft några mardrömsår nu så det är fan i mig på tiden att även jag får njuta av livet.
 
Som ni vet lämnade jag ju 08-land andra april och startade om helt från noll i lilla hålan Kolsva.
Har trivts från dag ett. 😍
Bästa beslutet i mitt liv förutom mina underbara barn. 
 
I och med flytten och förstahandskontraktet på Sköna Järvlyan så stod jag äntligen på en stadig grund och kunde börja bygga upp ett värdigt liv igen.
Då jag är expert på att bygga murar och mörka saker för omvärlden, nära och kära så är det faktiskt bara jag som vet vilket helvete jag gått igenom de senaste 8 åren.
Helt självvalt från min sida då jag inte velat att de som älskar mig ska må dåligt för min skull.
Men... Jag har också valt detta för att jag har skämts något vansinnigt över hur misslyckad jag varit.
Tragiskt men sant.
 
I Kolsva fick jag tid för reflektion. 
Jag insåg och erkände för mig själv att jag har ätstörningar och tog genast tag i problemet. 
Har aldrig ätit så bra mat som nu och kilona rasade i samma takt som jag började tycka om mig själv för första gången sen jag var barn.
Jag mådde bra.
Äntligen.
 
I maj hände något.
Jag träffade en man.
Denna man gör mig hel.
Denna man kan jag tänka mig en framtid med.
Denna man planerar jag en framtid med.
Jag har en framtid. 
 
Nej, jag ska inte lämna Kolsva! 
Inte än.
Jag ska lämna Kolsva i framtiden.
Inte nu. 
 
Just nu njuter jag till 100% av de känslor som väckts till liv i min kropp och själ.
Hade glömt bort hur det är att älska OCH att älskas. 
Hade glömt bort hur underbart det är att ha ett kärleksförhållande. 
Hur det är att få komplimanger som får mig att rodna och bli glad. 
Bara att få höra orden "Jag älskar dig" dagligen är balsam för min trasiga själ.
Det är bättre än Karlssons klister för mitt krossade hjärta.
 
Ja jag trivs nu. 
Jag trivs med livet och vågar tro på att de pissa åren är över nu.
Jag vågar tro på framtiden.
2016 blev verkligen mitt år.
 
 Vardagsrummet i Järvlyan ❤
 
 Senaste Loppisfyndet till sovrummet ❤
 
 Älskade Hibiscusen blommar efter lussanering ❤
 
 Lärt mig att njuta av två rutor till teet ibland 😉
 
 Fick ett litet paket på posten ❤
 
 Någon älskar mig 😍
 
 Även den som brutits av får plats hos mig ❤
 
Puss o kram 
 
 
 

Hemma i Järvlyan

Ja nu är jag tillbaka i Sköna Järvlyan igen.
Känns konstigt på nåt sätt, kan inte riktigt sätta fingret på det men konstigt känns det nu. 
Älskar min lilla lya, så inte det som spökar just nu.
Jag blev bestulen i 08-land.
Någon var fräck nog att stjäla mitt hjärta.
 
 Onsdagens sista bild ❤
 
Moni körde mig in till stan igår förmiddag och jag hann med en snabbfika innan det var dags att stressa iväg till tåget mot Köping. 
 
 
Resan hem gick bra, trots överfullt tåg, och snart satt jag på bussen från Köping mot Kolsva. 
 
 Kände mig välkommen 😊
 
Väl hemma insåg jag hur länge jag varit borta!
De där tre trapporna utan hiss kändes i benen 😊
I hallen hade Kribbe så fint sorterat post och reklam i två högar och herre jösses vad mina blommor vuxit på fyra veckor! 😍
 
Hibiscusen har nog känt sig ensam för den hade skaffat en massa nya kompisar, kompisar som jag inte alls uppskattar. 
Den var full av äckliga bladlöss...
 
Vidriga jävlar. 
 
Överallt var de små asen. 
 
 
 Den är stor nu Hibiscusen och full av knoppar. 
 
Jag fick lyfta ner den på golvet och, efter instruktioner från min lilla svärdotter Jessica, spraya den med vatten och grönsåpa.
När såpan gjort sitt fick jag dra av alla äckliga löss med fingrarna! 😣
Tack för den Jessica...
Det var riktigt otrevligt och känslan av äckel när de smattrade sönder mellan fingrarna fick mig att rysa.
Inget jag önskar behöva göra igen alltså...
 
 Ca: 150cm hög och 170cm bred nu 😍
 
Förutom kriget mot bladlössen så har jag idag tvättat två maskiner tvätt, packat upp det sista, handlat och lagat mat.
Gjorde en lasagne utan pasta, använder zucchini och aubergine istället som blir ruskigt gott.
Dock blev det inte dagens middag, hälften åkte in i frysen och resten fick Kribbe som blev så glad. 
 
Fördelen med att bo på landet är att man kan fynda mat med kort datum. 
Detta blev dagens fynd.
 
 
 
Resultatet blev väldigt gott 😊
 
Nu har jag druckit kvällste inne hos Kribbe, kollat Idol och snart även skrivit dagens blogg och klockan är inte ens mycket 😊
Sov som en stock inatt!
Så jäkla skönt med min egen säng trots allt. 
Snart dags att sova igen och jag hoppas min drömprins kommer  på sina 165 hästar, räddar mig och tar mig med till framtiden 😎
 
Gnatt på er!
 
Puss o kram
 
 
 

Besök hos Tommie och Dr.Jonas

I går var det en sån där magisk kväll igen.
Blev upphämtad för lite hojbus på sena eftermiddagen. 
Då det var lite tidigt och rusningstrafik så åkte vi förbi Tulle för att snacka lite skit och slå ihjäl lite tid.
Nu var det ju så att Tulle inte var hemma än när vi dök upp... 😔
 
Så typiskt då jag åker hem imorrn och hade behövt tanka lite kärlek från min älskade Tullegull och "Lilla Lotta".
Kanske var det en mening med det ändå då det istället blev ett spontanbesök på Skogskyrkogårdens minneslund och Tommie. 💔 
 
Hos Tommie min prins 💙
 
Det är fan inte rättvist någonstans att man som förälder ska vara tvungen att åka till en kyrkogård för att "hälsa på" sitt eget barn 
Inte rätt på något sätt.
Finns inte ens en mening med det så skit på er ni som påstår att det finns en mening med allt.🖕
 
Imorrn lämnar jag ju 08-land för denna gång och det är många tankar och känslor som spökar nu.
Fjärilar i magen, en längtan och saknad känns i hela kroppen.
Hur det känns i hjärnan klarar inte ens jag av att beskriva i ord.
Det ska bli skönt att komma hem till sköna Järvlyan igen men ack så tomt 
Tur att det bara dröjer två veckor innan det är dags för 08-land igen 😍
 
Har haft en omtumlande tid här nu, fyra veckor har gått snabbt faktiskt. 
Känner mig lycklig och pirrig i själen. 
En skön känsla och jag försöker att hålla mig kvar i nuet och inte tänka för mycket på framtiden.
Den dagen den sorgen.
Eller lyckan... 😎
 
Paparazzibild från besöket uppe i Kaknästornet 😍
 
I morse tog jag bussen till Alléplan för ett efterlängtat besök hos bästa Dr.Jonas!
Blodtrycket är ännu inte helt oki så det blev till att dubbla dosen igen. 
Hoppas det hinner ner innan operationen av axeln nu... 🙁
 
För övrigt så såg det mesta bra ut.
Dr.Jonas gav mig beröm för viktnedgången och tyckte att jag strålade 😊
Vi pratade även om det viktiga i att inte lägga så jäkla mycket värderingar i hur andra väljer att leva sitt liv 
Alla väljer vi vad vi vill göra med det vi får.
Att andra tycker mina val i livet är fel behöver inte betyda att jag valt fel så länge JAG känner att det känns rätt.
 
Än en gång fick jag lämna prover...
Det var en ny tjej som skulle sticka så jag tänkte utmana mig själv genom att inte nämna min nålfobi. 
Känner att jag borde klara av detta nu utan "daltande" från personalen. 
Joråsåatteehh... 😣😳
När tjejen satte dit det andra röret sa hon med mjuk röst:
"Tänk bara på att du ska andas nu också"
Så bra på skådespelaryrket är tydligen jag då.
 
Jag överlevde och svimmade inte 
Dock kändes det lite sådär att det i båset bredvid satt en tjej född -06 som inte ens pep när hon blev stucken.
Såg hennes grimaserande lilla ansikte när jag skamset gick förbi...
När ska jag övervinna denna jäkla fobi?
 
Jaja, ingen kan faktiskt vara helt perfekt.
Inte ens jag... 😉
 
Puss o kram
 
 

Sista rycket nu då...

Ja jag vet... Jag fullkomligt suger på att uppdatera er...
Får köra en komprimerad version nu då natten än en gång är här och sömnen pockar på. 😴
 
Det har blivit en hel del hojåka den senaste tiden.
Förstår inte hur jag ska klara mig utan nu när hösten kommer och jag sitter fast i Kolsva faktiskt. 🙁
 
Älskar verkligen att åka hoj igen och önskar att jag hade en egen och fick köra själv igen.
Dock finns det knappt några hojar som jag når ner på idag, så jag får nöja mig med att sitta bakpå.
Inte helt fel det heller med rätt schaufför faktiskt... 😘
 
Två onsdagsträffar har det blivit utanför Donken på Sveavägen med en massa goa vänner från tiden då det begav sig.
Självklart har vi varit ute och kört på Bulten och fikat på Rosen också!
 
 Chailatte med kanel på Café Rosenhill.
 
Moni mår oförskämt bra och anser att hon nu klarar sig utan min hjälp, så på torsdag åker jag hem till Kolsva och sköna Järvlyan igen.
Det har som sagt varit en både hektiskt och fullkomligt harmonisk tid här i 08-land och jag har njutit av varje sekund.
På ett sätt ska det bli skönt att komma hem men på ett annat känns det som att jag lämnar kvar mitt hjärta här.
 
Moni och jag har varit iväg och shoppat några gånger och så hann vi med en mysig fika hemma hos Lasse och Lotta också.
De har en inglasad balkong och där fångade jag detta vackra lilla ljusfenomen.
 
 Regnbågsfärgerna på kopp och duk 😍
 
Vädret har ju varit kanon också och hösten har visat sig från sin allra bästa sida. 
 
 
Playa del Steenberg  ❤
 
 
 
Det dök även upp en äkta paparazzi i mitt sovrum härom dagen!
Det retliga var att den jäkeln fotade med MIN mobil! 😳
 
 Hahaha bjuder på den!  😂
 
I lördags var Moni och jag på en roadtrip till Norrtälje.
Vi var förbi hennes föräldrars grav och tände ljus 😇❤
Vi hann även med att besöka Pingstkyrkand Loppis.
Jösses vilket ställe!
Så rent och välordnat att jag knappt tänkte på att det va en Loppis,  priserna var även de en glad överraskning.
 
Idag hann vi med en sväng till Ikea också!
Jag köpte två små stekpannor för 59:- så bra!
Behöver en liten till mina Sturefrukostar då jag nu blivit bortskämd med Monis lilla sötnos.
Det blev billigare att köpa ett 2-pack än en...
 
Ja Fannys besök hos Dr.Jonas då...
Det slutade med en remiss till öron/näsa/halsspecialister för koll om de där fula halsmandlarna och stora polyperna ska bli vräkta. 
För egen del finns inga tvivel men det är ju inte mitt val liksom...
 
Idag... Nä igår den 19/9 fyllde Charli 2 år!
Fattat inte att det gått två hela år sen natten han föddes. 
Jag har varit Farmor i TVÅ ÅR!
Grattis till mig liksom 😎
 
Var iväg på en liten fika och middag hos dem idag. 
Fick gosa lite med min älskade farmorunge också så jag står mig tills nästa besök. 
 
 Min älskade underbare Farmorunge 💙💙💙
 
Imorrn ska jag iväg på hojbus igen, måste ju suga ut varenda stund nu på den fronten också.
Återkommer med lite bilder från det senare.
 
NU ska jag sova!
 
Gnatt på er!
 
Puss o kram

RSS 2.0